Bergochdalvana.

Publicerat: 2010/04/02 i Livet

Just nu känns det mesta pissigt. Det faktum att jag bor i för mig helt okända Linköping där jag inte har någon att umgås med och dessutom tillbringar tiden ensam i lägenheten gör mig så jäkla ledsen. Henrik har varit i Katrineholm nu i några veckor och har väl egentligen inga direkta planer på att bo i lägenheten mer, vilket känns jävligt jobbigt eftersom jag måste vara där.

Kommer ihåg känslan fram till nu, hur otroligt glad jag var för att äntligen få flytta ihop med min pojkvän. Den känslan som fick det att pirra i magen av sprudlande glädje är som bortblåst. Visst har det varit hårt i Linköping, men vetskapen om att bo tillsammans med världens bästa kille har ändå fått mig att hålla hoppet uppe. Allt detta är nu borta med vinden när jag tvingas sitta ensam i den del av världen som jag avskyr allra mest. Känner mig inte längre som sambo, vi är pojkvän och flickvän igen. Tillbaka på ruta ett.

Nu när jag har varit hemma i några dagar känns saker och ting än mer skit. Henrik har knappt haft tid att träffas, alls. Det har bara blivit några ”jag sover hos dig inatt” för att jag sedan skall bli upplockad någon gång under natten, när han har varit med sina vänner. Kan inte undgå att det känns mer som om hans vänner är hans flickvän och jag hans kompis. Det är oundvikligt och egentligen ingenting jag vill känna, det går bara inte att lägga upp alla tankar och känslor på hatthyllan som ett ytterplagg eller handskar som inte planeras att användas förrän nästkommande vinter.

Jag saknar min pojkvän något otroligt. Vill umgås med honom mer än någonting annat just nu. Alla känslor leker inom mig, klumpen i halsen blir bara större för var timme som går. I onsdags firade han en väns födelsedag. Igår spelade han rollspel med sina vänner. Just nu sitter han på LAN tillsammans med sina vänner, i morgon vill han att jag skall vara med på grillkväll tillsammans med hans vänner. Det är precis som om det inte finns någonting annat att fokusera på just nu än vänner, vilket jag irriterar mig på för jag känner mig värdelös och inte alls som en flickvän.

På söndag åker jag hem till Linköping igen och då är det ytterligare en vecka kvar till dess att vi ses. Mår dåligt över det, att vi inte har träffats knappt någonting sedan dess att jag kom hem i onsdags. Avskyr det verkligen för han är ju som renaste medicinen för mig!

Vill trolla bort allt inom mig. Behöver en kur. Fuck this.

Annonser
kommentarer
  1. Sannie skriver:

    ❤ efter regn kommer solsken fina du! Även fast det inte känns så :/.. Prata med honom om det så kanske han fattar hur det känns för dig? Stor puss på dig!! <3<3

    • popgownia skriver:

      Åh, du är så fin Sannie! Jag försöker prata med honom på MSN nu, men ingen respons. Han är väl för upptagen med alla andra runt omkring. Känns så jäkla deppigt bara. Samtidigt som jag verkligen vill prata med honom om det nu så vill jag inte ringa och vara den där jobbiga flickvännen för det är det värsta som finns.

      Puss gumman, hoppas du, sambon och bebben som ligger och gror mår bra! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s