En svår och jobbig grej.

Publicerat: 2010/03/22 i Vardag

Som ni vet får jag just nu bara jobba en dag i veckan vilket har börjat få mig att fundera på om detta verkligen känns rätt. Trivs inte i säljarteamet och nu försvinner de två jag verkligen bryr mig om från gruppen. Vi som varit så tighta innan det började trilla in nytt folk. En av dem har precis påbörjat en utbildning och den andra skall ha barn i maj/juni. Givetvis otroligt kul för dessa sprudlande glada själar, men det lämnar ju det faktum att jag blir ”ensam” kvar.

Inom försäljning finns i princip alltid en grupp, ett team. Då fungerar det som så att varje grupp har en teamleader som sköter om statistik, typ av avtal, scheman, ja, planering helt enkelt. Vår teamleader kom in rätt sent men har verkligen tagit sin roll otroligt seriöst. Kanske lite för seriöst.

Jag tycker inte att man skall behöva pina sig igenom en anställning. Man skall inte behöva känna ett konstant tryck över bröstet när man tänker på sin arbetsplats och sitt jobb. Man skall ju i alla fall trivas till den grad att man står ut, vilket jag inte gör längre. Skickade av den anledningen iväg världens jävla mail till chefen nyss. Det är bittert, men samtidigt måste jag faktiskt göra det som känns rätt.

I mailet berättade jag lite hur känslorna går och frågade om ett ärligt svar ang. min anställning. Kommer jag någonsin få jobba på helfart igen? Svaret är givetvis nej. Inte en chans i helvete att jag lyckas få upp mitt försäljarsnitt så pass till den sista maj! Känns löjligt, men jag i princip bad i mailet om att han skulle kicka mig. Det står lite mellan raderna och mitt missnöje var ärligt och tydligt framställt.

Varför i helvete skriver jag detta på bloggen? Pinsamt att be om att bli sparkad, right? Jag är ju pinsam, so what ever. Har inte känt motivation till att  jobba på bra jävla länge nu och kände att detta var mer ett måste än någonting jag egentligen velat.

Skall bli spännande att se chefens svar. Hoppas på att det kommer redan i morgon. Hur skall detta sluta..?

Annonser
kommentarer
  1. Raz skriver:

    Du är en uppenbarelse 🙂

  2. Nenne skriver:

    Alltså, det är klart att det är bra med minsta lilla inkomsten. Men mår man piss och skit av att vara där så tycker jag inte att det är fel. Ska man behöva stå ut med vad som helst? Och det är faktiskt inte som att du jobbar heltid och att det där är maten på bordet liksom. Bättre och satsa på något där man trivs och även tjänar mer pengar.

    • popgownia skriver:

      Precis vad jag tycker. Min chef sa detsamma, att man inte skall må så pissigt på sin arbetsplats och speciellt inte med sina arbetskamrater. Så på torsdag, förmodligen, skall jag fara till Linköping för att få ett arbetsintyg och säga hejdå till honom. 🙂 Han är riktigt jävla schyst faktiskt och det finns tre personer jag kommer sakna: chefen, Andreas och Jaenette. Jag, Andreas, Jaenette och en kille till var liksom basteamet, vi trivdes så jäääävla bra med varandra och varje säljpass var som en lek. Kändes inte ens som ett jobb liksom för vi hade så himla kul tillsammans. 🙂 Sedan kom det in nytt folk världens omvändning tog rum. Har svårt för vår teamleader och det känns ju skittråkigt såklart, men så kan det vara. :/

      Hoppas på att kanske kunna hitta något litet jobb här i Katrineholm istället. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s