Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut

Publicerat: 2010/02/06 i Kärlek

Och så gjorde jag det igen. Byggde upp förhoppningar, förväntningar, drömde. Det borde finnas regler för hur mycket man får tänka. Drömma sig bort. Insikten väger alltid lika tung över mina axlar när jag inser att allt detta som jag byggt upp inom mig, mellan öronen, det är mina tankar. Mina. Inte dina. Mina förväntningar. Mina förhoppningar. Mina drömmar. Någonting som betyder någonting för mig.

Sedan dess att jag träffade dig har min självkänsla blivit allt starkare. Nu börjar jag tvivla på mig själv igen. Inte på grund av dig. Det är den klassiska ”det är inte du, det är jag”. Varje gång jag får syn på min egen spegelbild vill jag egentligen inget annat än falla platt, grina, tjuta, gnälla, må dåligt. Vet inte vad det är som har hänt, men efter allt har det helt enkelt blivit för mycket. Allt jag, vi, har gått igenom har tärt mer på mig än vad jag trott.

Det gör ont i hela kroppen när jag tänker tillbaka några månader. Psyket är helt utbränt, kvar finns bara svartsotiga minnen som dag efter dag trilskas med att komma på besök. För några månader sedan gjorde jag, vi, någonting som då inte kändes speciellt stort. Idag, när jag tänker tillbaka, hade vi nog egentligen ingen större koll på vad som skedde. Vad jag blev utsatt för. Det är ingenting jag ångrar, däremot ogillar jag att alla känslor slår mot mig som en tsunami nu. Varför kunde jag inte svamla i en känslovåg då? Varför nu?

Allt som var så bra. Jag var ju så glad, för jobb, för flytt, för att det skulle bli vi utan alla andra, för bara några veckor sedan. Just nu vill jag inte prata med er om det, egentligen vill jag vända mig inåt fastän det är så jäkla fel. Någon dag kanske jag kan berätta allt som har hänt, just nu finns ingen kraft. Detta är ett jag-måste-skriva-av-mig-inlägg och ingenting annat.

”Lägg dig ned lillasyster och bida din tid”. Godnatt på er.

Förresten, du är det bästa som har hänt mig. Jag älskar dig, fastän vi ibland går åt olika håll. Du är godhet, konstig, flummig, min typ personifierad. Vi är så olika, men mer lika än olika. Vi är det bästa som finns, älskling, fastän saker blir missförstådda och ibland till någonting mycket större än vad det egentligen är. Tack för att du är min! ❤

Annonser
kommentarer
  1. Sannie skriver:

    Gumman <3. Vet att vi inte känner varandra bäst av alla på jorden, men vill ändå att du ska veta att behöver du prata så finns jag här! Du ska må bra ju! Inte dåligt! Du är inte värd att må dåligt, det är du för bra för <3! puss på dig

    • popgownia skriver:

      Du är så fin gumman! Så himla snäll och omtänksam, det uppskattas verkligen. ❤ Fina lilla du!

      Idag var vi och hämtade ut Lelles biljett till kent, det börjar närma sig nu. Jag hoppas att vi ses där. ❤

      Puss på dig din gravida kvinna! 🙂

  2. Raz skriver:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s